För korta dagar

Publicerat i: Allmänt
Dagen har bara runnit mig emellan fingrarna.
Jag vet inte riktigt var all tid tar i vägen.
Vissa dagar när jag åker hem kan jag till och med fundera på om jag ens har fått något gjort.
Vilket jag självklart har, men går man igenom en hel dag men bara möten och nätverk där man kanske bara suttit på sin stol och aktivt jobbat i max en timme i sträck så får man den känslan.
Men det jag ganska snabbt kan glömma bort är att nätverka och att träffa folk, sälja företaget helt enkelt ÄR mitt jobb, det är vad jag ska göra.
Men det är så sjukt hur privilegierad jag känner mig över att få ha ett sådant jobb, att få träffa så mycket fantastiska drivna människor och lära mig mer om andras jobb och förutsättningar på arbetsmarknaden. Att hela tiden lära känna nya potentiella kunder och samarbetspartners är för mig fantastiskt.

Sedan att få bryta av i vimlet och sätta mig ner och uträtta kontorsarbete, lösa slutbesiktningar, faktureringar, budget och kommande år ger ett lugn och en blandad arbetsdag.

Att jag trots stress och motgångar av och till har ett fantastiskt jobb som jag älskar och brinner för är jag så lycklig över.

Avslutade dagen med föräldramöte på M:s avdelning, de visade filmer på hur barnen har det i verksamheten på dagarna, fantastiskt kul och se, det gav en helt annan inblick i hur barnen faktiskt har det där de tillbringar större delen av sin tid.
Efter detta svängde jag förbi CG och babblade lite goja, där blev jag även överöst med viltkött som jag nu har problem med att få in i frysen. Borde skaffa en till frys, eller jo vi har ju en men vi har inget bra ställe för den där det finns ett eluttag, måste lösa detta...

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Lite bilder från helgens bravader, att få köra bilarna på vägen där de stora riktiga bilarna kör. 
Lycka! 
 
 
Barbie 
Kommentera 0

#Metoo

Publicerat i: Allmänt
Jag har inte tänkt att skriva något om den här taggen.
Eller alltså inget som hade med mig och göra, sedan taggen kom upp har jag inte känt mig träffad på något vis och jag har gått runt och känt mig skattad som lycklig för att jag inte har behövt uppleva detta som så många andra har, jag har inte behövt känna den känslan och skammen, jag har inte behövt vara med om något så hemskt och kränkande som tar allt ifrån en.

För allt jag har varit med om är endast en eller två grabbningar på min rumpa eller stadiga dominerande grepp runt mina höfter. De händelserna har alla utspelat sig på krogen, sen tonår, tidig vuxenhet.
Och i mitt huvud har det varit no big deal, killarna som har gjort det har fått sig en smärre avhyvling och sedan var det inte mer med det.
De var ju små oskyldiga händelser inte ens i närheten av alla hemskheter som så många andra tjejer har blivit utsatta för.
Det är ju ingenting. Det gör ju inget? Det var ju bara en invit som accepterade ett nej. 
Eller?

Jag har tänkt och läst och börjat inse att det är just de här små grejerna det också handlar om, varför går jag runt och tror att ett fast grepp om min rumpa utan tidigare presentation är okej? Varför känner jag mig nöjd med att enbart ha hyst iväg dessa killar och inte sett dem igen?
Det är väl så det börjar? Ger vi lillfingret så tas hela handen.
Inte ens de här små grejerna är okej, ingenting är okej.
Att ta friheten över en annan människas kropp är aldrig okej, inte ens om det så är ett pekfinger på bröstet eller en stadig hand runt fettet hängandes där bak.
 
Jag blir så förvånad och chockad ju mer jag tänker på det,
hur har jag kunnat vara okej med dessa saker? 
 
Jag tänker inte göra mig själv till något offer, jag kommer inte börja må dåligt över dessa grejer och jag tänker framförallt inte känna mig kränkt eller liknande, tyvärr jag borde egentligen. 
Men det som får mig att må dåligt, det som får mig ledsen och känna mig kränkt är hur dessa handlingar går från lite oskyldigt testande, grabbande till något så mycket värre, så mycket värre så jag vill inte ens föreställa mig det och allt vi gör är att titta på, inte gör ett skit, och går ifrån krogen, glada spralliga lyckligt ovetandes om att just den där handen, den kvällen som jag avhyvlade kanske letade sig vidare, vidare lite värre, lite mer, lite hårdare och blev antagligen aldrig stoppad. Utan den tog för sig, kanske inte samma kväll, men någon annan. 
Och allt jag gjorde var att be dem gå ifrån mig. 
Borde jag ha gjort mer? 
Borde jag ha hindrat personen tydligare? 

Det är inte mitt ansvar att de till att den handen inte fortsätter, men det är mitt ansvar att visa att även de små grejerna I N T E    Ä R    O K E J ! 
Den enda som kan ändra på just den handens beteende är dess ägare. 
Och dess ägare måste få veta, att inget av detta är okej. 
 
 
Jag beundrar er kvinnor som står upp just idag, står upp för er sak, delar era historier och visar världen vad som hänt just dig, jag skattar mig lycklig att inget mer hände mig, men ångrar mig att jag inte gjorde den händelsen större, förstorade den, förtydligade den, så kanske jag då eller idag hade kunnat stoppa värre tilltag än ''ett oskyldigt litet grabb''
 
Det får vara bra nu. 
Det måste ha ett stopp nu, här idag. 
Att ta sig för av någon annans kropp utan medgivande även den minsta lilla grejen, är något som aldrig borde hända. Inte då, inte nu, inte sen. 
 
 
 
Barbie 
 
Kommentera 0

Hur gör ni ?

Publicerat i: Allmänt
När man behöver tillbringa lite mer tid med varandra och njuta av varandras närvaro samt barnfriheten.
Släppa stressen för en stund och bara vara,
vad väljer man att göra då?

 
Jo vi väljer att smita iväg och kolla på hockey för att slåss med varandra. 
Eftersom vi inte hejar på sammalag. 
 
Jag är uppfödd Djurgårdare och det är inprintat i mitt huvud att jag är det in i märgen. 
T är en töntig liten LHC:are. - det säger ju allt om vad jag valt för karl.- 
Så idag var det dags för att att bli revaler. 
 
 
 
Dessvärre borde jag egentligen inte vara så uppkäftig såhär i efterhand med tanke på att vi förlorade. 
Dock på straffar, så en jämn och spännande match var det, 
och jag uppskattar att se hockey live långt före tv. 
 
Men lika glada för det är vi. T gör sin förlorar min för att han vet att vi helt enkelt är bäst egentligen och de hade bara tur. - Eller så är det bara för att han hatar att jag tar kort på honom - 
 
 
Barbie 
Kommentera 1
Visa fler inlägg