Damp på Jobbet

Publicerat i: Allmänt
Krönika dags. 
För er som vill läsa krönikan i ''rätt'' forum kan ni klicka här. 
 
 
Han ramlar in alldeles för sent på arbetet, inte många minuter egentligen men tillräckligt sent för att alla skall ha noterat att han är för sen. Stövlar in som en orkan med spöregn efter sig en solig julimorgon. Det märks tydligt att personen är stressad och upprörd över en morgon som antagligen har varit skit.
 
För let’s face it, att försova sig är aldrig kul.
 
Har du barn på köpet blir den där försovningen den värsta handlingen du kunnat göra det här året; alla vet att försova sig och ha barn aldrig är en bra kombination. Hur lugn man än håller sig, och hur många gånger man än räknar till tio så ska alltid den där tvååringen den dagen springa tjugosex varv runt huset med snoppen dinglandes fritt. Detta är jag övertygad om är enbart ett manligt syndrom. Vi är lite såhär människor. Eljest alla.
 
Väl på jobbet är humöret i botten. Varpå en kul kollega kanske väljer ut det rätta läget och känner att detta är dagen han ska slänga ur sig en kommentar. Plötsligt står mannen där bröstande men mörk basröst. Inte så klokt.
 
Jag är för övrigt alltid lika fascinerad över hur högt ni karlar kan låta med så mörka röster. Ska en annan skrika låter det som om jag jobbar på min C-ton för att spräcka alla rutor som finns i närmaste kvarteret … Men skrika kan jag.
 
Mitt i allt denna morgon så frågar jag mig själv: Hur hanterar vi alla dessa diagnoser bäst på en arbetsplats?
 
Varför pratas det inte mer om just ”diagnoserna” när det kommer till arbetet. Hur får arbetsgivare och kollegor rätt stöd och hjälpmedel att hantera diagnoserna rätt? Stöden finns för hemmet inom husets fyra väggar, skolan, men livet fungerar inte likadant i arbetet som hemma. Vet vi företagare vad NPF är (Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar)? Om inte är det dags att ni plugga på. Ansvaret ligger nog både på företagaren och kollegor. Det är upp till var och en att se till att arbetsplatsen är en trivsam plats för alla och att den fungerar.
 
Jag ser inte NPF som ett hinder utan tvärtom, det är en styrka och jag skulle gärna ha fler sådana anställda. Men det är vårt ansvar att se till att personen med diagnos kan prata om den och lära oss hur man jobbar med den. När jag är som mest uppe i varv eller har min gas tryckt ner i mattan får jag nästan oftare höra frågan ”har du damp eller?” före jag får frågan om jag har mens. Det säger en hel del om var vi befinner oss.
 
 
 Barbie 
Kommentera 0

Ukraina

Publicerat i: Allmänt
Så min man och min bror sticker till Ukraina i en vecka för att förena nytta med nöje. 
Vilket kommer bli lite dubbelt upp. Om R är borta från jobbet blir det dubbelt upp för mig där, och om T inte är hemma blir det dubbelt upp även hemma. 
Det kommer bli en styrig vecka det ser ju jag det. 
Inte nog med det så skall jag om ca. 2 timmar sätta mig i bilen för att köra upp dem till Arlanda. - jag som inte redan kör så mycket bil- 

Det kommer blir en trött dag imorgon. 


Men fantastisk fru som jag är så bjöd jag mannen på lunch idag så vi hann titta på varandra iallafall några minuter innan han drar. 

Men jag ser faktiskt fram emot att få vara själv med barnen en vecka. 
Det behöver alla par tror jag, komma ifrån, få andas och göra sitt. Inte gör allting tillsammans utan även göra själv. 
Det är inte i mitt tycke nyttigt att sitta ihop och bara göra saker ihop. 

Om T och jag dör när vi är 80 år så kommer vi ha tillbringat 62 år med varandra. 
Jag tror det är okej om han försvinner i några dagar, jag känner mig ganska lugn på den biten. 
Vi har liksom tid. 


Barbie 

Kommentera 0

svettig?

Publicerat i: Allmänt
Jag har aldrig varit ett ordentligt fan av sommaren. Jag liksom klickar inte med solen och värmen. Det har nog berott mycket på att jag alltid jobbat ute -och jag jag såklart aldrig blir brun- och det var varit tungt. 
Men de två senaste sommrarna har jag ändå varit okej med värmen, jag känner att jag kunnat överleva. - för er som inte fattar så jobbar jag större delen på kontoret- 

Nu har jag även fått feeling och med nöjd känsla plockat fram mina pumps och smala klackar. Det går att gå i när man jobbar på kontor. Äntligen får jag använda dem. - jag använder klackskor större delen av tiden men inte de med smala klackar eller som är öppna- 
Sen kommer dagar som dessa, jag vill dö i värmen, alltså det är inte humant att känna sig konstant svettig, och utöver detta en dag som inte blir som man tänkt, pressa in en överhettad dag där jag fart runt som en yr hönan mellan alla möjliga platser och tagit sex miljoner steg - ungefär fem miljoner niohundranittionio tusen niohundra nittoåtta steg mindre än vanligt- i 14 cm klackar. 

Jag hatar mig själv. 
Och jag hatar varma fötter i snygga skor. 



Ibland suger livet 


Barbie 
Kommentera 0
Visa fler inlägg