pyssel

Publicerat i: Allmänt, pyssel, pyssla med barn, scrapbook pyssel, pysslamedbarn, scrapbooking
Jag älskar att pyssla, en hel del faktiskt,
Det är kul och rogivande, väldigt befriande för huvudet från allting annat, vid bordet under den stunden så släpper man allting och fokuserar på just det man håller på med, det går liksom inte att fokusera på något annat.

Vi har börjat införskaffa en hel del till barnen så även de kan vara med, P tycker att det är så roligt och hon är väldigt pysslig av sig.
Tyvärr har vi en hel del som hon än är lite liten för att hantera själv, tex, limpistolen, så ska barnen kunna vara med så krävs det att man har fullt fokus på att pyssla med dem också,

Så för ett tag sedan så pysslade vi snögubbar, massor med snögubbar. Barnen tyckte det var roligt och de var väldigt kreativa med hur gubbarna skulle se ut. Så vi kastade ihop en snögubbe land.
Just allt pyssel till barnen köpte jag in på Rusta. De hade färdiga pyssellådor för en billig slant, och de innehöll så mycket, långt över min förväntan. 


 
 
Väldigt fina snögubbar måste jag få säga. Nu är det ju inte bara jag och barnen som pysslar detta utan H och TT var med även dem. 
 
H:s är väldigt kreativ och skapade en snögubbe med otroligt uppseendeväckande ögon. 
 
Jag plockade fram en stilren dam i sina bästa år som är en aningen fisförnäm och aningen för fin för att vara snögubbe. 
 
M & TT valde klä på sina gubbar en aning så att de ej skulle behöva frysa så dant. 
 
Det jag riktar in mig på väldigt hårt just nu är scrapbooking, jag tycker det är ett kul sätt att bevara sina kort och det är väldigt personliga och trevliga böcker att antingen ge bort eller att förvara själv för att titta i och minnas. 
Svärmor som jag pysslar mycket med och delar allt pyssel med är grejar väldigt mycket med tavlor och enkla kort för att kunna ge iväg eller sätta upp på väggen. 
 
 
 
Så för att åstakomma detta på bästa sätt så får man organisera. 
En hel del. 
Och det krävs en hel den sortering för att kunna ha koll på vad man har, 
det är knappt att man vet det själv ibland. 
 
 
Jag hålller på med ett projekt just nu som jag hållt på med sedan 2012. 
Det är några år kvar innan projektet är klart och innan jag kommer visa upp det. 
Så ni kommer tyvärr få vänta ett tag innan ni får se mina alster, 
pysslar jag med något annat emellan eller liknande så kanske jag kommer lägga upp det, men just det som jag pysslar mest för, det kommer jag hålla för mig själv ett tag till. 

 
 
Barbie 
Kommentera 0

På tu man hand.

Publicerat i: Allmänt
Fredag kväll med barnvakt valde vi att nyttja vår födelsedagspresent från T;s bror.
Och ska man göra något så ska man göra det ordentligt.
Alltså, presenten vi fick var en middag på restaurang 1854 där min svåger jobbar som kock.

Så vi började med att prova på det här med buss.
Nu är ju jag en sådan person som inte dricker allt för mycket, eller allt för ofta, men får man en barnfri kväll och ska äta gott ute så kan det vara trevligt om båda kan ta ett varsitt glas till maten,
så sagt och gjort vi hamnade på en buss.
- undrar när jag ens åkte buss sist. -

 
 
 
Det är en väldigt trevlig och mysig restaurang med en fin autmosfär. 
Väldigt populär med mycket besökare, så vill man sitta ensam i lugn och ro är det inget som jag rekommenderar. 

Fördelen med att känna en av kockarna är att man slipper beslutsångsten med vad man ska äta, iallafall till förrätt och efterrätt. 
Förrätten blev inskickad väldigt snabbt, en god plock tallrik snyggt upplagt på en trevlig bricka där vi fick ta del av bla, vitlöksbröd och salami. 

 
 
Till varmrätt valde jag ryggbiff med sås och något annat, fråga mig inte vad för det vet jag faktiskt inte. 
- Förlåt J om du läser detta och ser att jag inte alls kan presentera din mat så bra - 
T valde Lamm, köttet serverades precis som önskat och det smakade fantastiskt. 
 
 
T:S lamm, och nej det är inte upplagt sådär, det är bara jag som är så dålig på att ta kort, jag vet att vi pratat om det tidigare, men jag jobbar på det. Så idag får ni leva med redan halvätna bilder. 
 
 
Ja det är samma sak här, jag hade redan hunnit börja äta, sluta grina nu. 
 
 
Efterrätten fick vi serverade för oss medan vi stod ute och rökte, J var så himla snabb mellan måltierna så vi hann inte riktigt med. hahaha. 
 
 
 
En otroligt mysig kväll, man behöver inte göra så mycket av det, man behöver inte krånga till det och känna dett blir krystat, trängt och som ett måste. 
Vi åkte in, åt, drack lite gott och njöt av varandras sällskap. Sedan åkte vi hem. 
Så skönt att få vara någon annanstans än hemma och på jobbet, utan barn, utan påtaget sällskap. 
Barnfria är vi en hel del faktiskt, oftare än andra det vet jag, men vardagar, när jag hänger på jobbet och T hemma, eller när det är något mer, något större, något mer festarktigt eller liknande, 
det är sällan vi faktiskt tar tiden att ta hand om varandra, bara vara och njuta. Vi två. 

Det var bra så, 

Barbie. 
 
 
 
Kommentera 0
Så då var juletiden över, ledigheten förbi
klapparna öppnade och maten är skrapad av tallrikarna.
Jag tror jag har hunnit återhämta mig så gott som det går efter en heldag med båda våra familjer under samma tak.

Vi kör en inte helt traditionsenlig julafton när vi samlas hema hos oss den 24:e varje år. 
Den största skillnaden som vi kör på är maten, vi sysslar inte med julmat. 
Jag hatar allt somhar med julmat att göra, smaken, stanken, lagandet, lagandet i mängder, och maten i mängder. 
Så vi varierar oss, förra året fick det bli tacos, iår satsade vi på smörgåstårta, för vem tycker inte om smörgåstårta? 

 
Dock får ni ingen bild på färdigt resultat, för att jag helt enkelt inte tog någon sådan bild. 
Men P är fantastiskt bra att ha till hands när smörgåstårtan görs. För tillsammans provsmakar vi oss fram genom hela processen för att vara helt säkra på att den blir som den ska. 
 
Min älskade T och jag under lugnet före stormen. 
 
Min julaftons klädsel. 
 
 
Jag är så tacksam och glad över att vi gör detta för tredje året irad, det är så häligt att alla sluts samman, man slipper allt åkande och farande mellan allihopa. 
Det är högt i tak, det är höga röster, det är starka viljor, det är springande barn, skrikande vuxna, trötta ben, värkande öron och tunga suckar, blandat med stora leenden, skratt och tårar i skratten, det är skämt som fluger och kramar som rogiver. 
Det är lycka under samma tak, under samma dag. 
Det är kaos. 

Men tur är det väl att kaoset enbart infinner sig en gång om året. 
För flera gånger skulle nog ingen av oss orka med. 
Men jag älskar det. 
 
Mitt i allt detta försöker vi få ihop bilder, för tar man inga kort så har ju ingenting hänt, eller hur? 
Ironiskt att jag skriver det med tanke på hur dålig jag är på att ta kort på mina dagar. 
Så dagen till ära ville vi förgylla dagen 
 
 
 
 
Vi lyckades få till en helt okej bild med hela ligan samlad. 
Vilket är fantastiskt. 
 
Sedan gick vi vidare med att få en intern familjebild på mig, mina syskon och vår mamma. 
Dock inte ett helt enkelt uppdrag när ingen av oss är riktigt funtad som man ska. 
 
Detta kort gjordes det senare en hel den närmare zoomningar på med urklipp på enstaka ansikten. 
Men huvudsakligen fick R stå får de flesta närbilderna då hans obefintliga hals och flertalet hakor stod för närmaste timmens skratt. 
 
 
Jag bara älskar TT:s grimars på dett kort, Hon ser verkligen ut som en galen tjur. 
 
 
Sedan fick vi till en ganska normalbild, så gott som, det enda lustiga med denna bild är att ingen riktigt ger det stackars barnet någon uppmärksamhet. 
 
 
TT och jag lekte även en del med min nya kamera som jag fick i julklapp av min fantastiska man 

Barbie 
Fortfarande en aningen skärrad över dagen, men återhämtar mig strax. 
 
 
 
 
Kommentera 1
Visa fler inlägg