Så då var juletiden över, ledigheten förbi
klapparna öppnade och maten är skrapad av tallrikarna.
Jag tror jag har hunnit återhämta mig så gott som det går efter en heldag med båda våra familjer under samma tak.

Vi kör en inte helt traditionsenlig julafton när vi samlas hema hos oss den 24:e varje år. 
Den största skillnaden som vi kör på är maten, vi sysslar inte med julmat. 
Jag hatar allt somhar med julmat att göra, smaken, stanken, lagandet, lagandet i mängder, och maten i mängder. 
Så vi varierar oss, förra året fick det bli tacos, iår satsade vi på smörgåstårta, för vem tycker inte om smörgåstårta? 

 
Dock får ni ingen bild på färdigt resultat, för att jag helt enkelt inte tog någon sådan bild. 
Men P är fantastiskt bra att ha till hands när smörgåstårtan görs. För tillsammans provsmakar vi oss fram genom hela processen för att vara helt säkra på att den blir som den ska. 
 
Min älskade T och jag under lugnet före stormen. 
 
Min julaftons klädsel. 
 
 
Jag är så tacksam och glad över att vi gör detta för tredje året irad, det är så häligt att alla sluts samman, man slipper allt åkande och farande mellan allihopa. 
Det är högt i tak, det är höga röster, det är starka viljor, det är springande barn, skrikande vuxna, trötta ben, värkande öron och tunga suckar, blandat med stora leenden, skratt och tårar i skratten, det är skämt som fluger och kramar som rogiver. 
Det är lycka under samma tak, under samma dag. 
Det är kaos. 

Men tur är det väl att kaoset enbart infinner sig en gång om året. 
För flera gånger skulle nog ingen av oss orka med. 
Men jag älskar det. 
 
Mitt i allt detta försöker vi få ihop bilder, för tar man inga kort så har ju ingenting hänt, eller hur? 
Ironiskt att jag skriver det med tanke på hur dålig jag är på att ta kort på mina dagar. 
Så dagen till ära ville vi förgylla dagen 
 
 
 
 
Vi lyckades få till en helt okej bild med hela ligan samlad. 
Vilket är fantastiskt. 
 
Sedan gick vi vidare med att få en intern familjebild på mig, mina syskon och vår mamma. 
Dock inte ett helt enkelt uppdrag när ingen av oss är riktigt funtad som man ska. 
 
Detta kort gjordes det senare en hel den närmare zoomningar på med urklipp på enstaka ansikten. 
Men huvudsakligen fick R stå får de flesta närbilderna då hans obefintliga hals och flertalet hakor stod för närmaste timmens skratt. 
 
 
Jag bara älskar TT:s grimars på dett kort, Hon ser verkligen ut som en galen tjur. 
 
 
Sedan fick vi till en ganska normalbild, så gott som, det enda lustiga med denna bild är att ingen riktigt ger det stackars barnet någon uppmärksamhet. 
 
 
TT och jag lekte även en del med min nya kamera som jag fick i julklapp av min fantastiska man 

Barbie 
Fortfarande en aningen skärrad över dagen, men återhämtar mig strax. 
 
 
 
 
#1 - - Lars:

Vilket härligt gäng