På tu man hand.

Publicerat i: Allmänt
Fredag kväll med barnvakt valde vi att nyttja vår födelsedagspresent från T;s bror.
Och ska man göra något så ska man göra det ordentligt.
Alltså, presenten vi fick var en middag på restaurang 1854 där min svåger jobbar som kock.

Så vi började med att prova på det här med buss.
Nu är ju jag en sådan person som inte dricker allt för mycket, eller allt för ofta, men får man en barnfri kväll och ska äta gott ute så kan det vara trevligt om båda kan ta ett varsitt glas till maten,
så sagt och gjort vi hamnade på en buss.
- undrar när jag ens åkte buss sist. -

 
 
 
Det är en väldigt trevlig och mysig restaurang med en fin autmosfär. 
Väldigt populär med mycket besökare, så vill man sitta ensam i lugn och ro är det inget som jag rekommenderar. 

Fördelen med att känna en av kockarna är att man slipper beslutsångsten med vad man ska äta, iallafall till förrätt och efterrätt. 
Förrätten blev inskickad väldigt snabbt, en god plock tallrik snyggt upplagt på en trevlig bricka där vi fick ta del av bla, vitlöksbröd och salami. 

 
 
Till varmrätt valde jag ryggbiff med sås och något annat, fråga mig inte vad för det vet jag faktiskt inte. 
- Förlåt J om du läser detta och ser att jag inte alls kan presentera din mat så bra - 
T valde Lamm, köttet serverades precis som önskat och det smakade fantastiskt. 
 
 
T:S lamm, och nej det är inte upplagt sådär, det är bara jag som är så dålig på att ta kort, jag vet att vi pratat om det tidigare, men jag jobbar på det. Så idag får ni leva med redan halvätna bilder. 
 
 
Ja det är samma sak här, jag hade redan hunnit börja äta, sluta grina nu. 
 
 
Efterrätten fick vi serverade för oss medan vi stod ute och rökte, J var så himla snabb mellan måltierna så vi hann inte riktigt med. hahaha. 
 
 
 
En otroligt mysig kväll, man behöver inte göra så mycket av det, man behöver inte krånga till det och känna dett blir krystat, trängt och som ett måste. 
Vi åkte in, åt, drack lite gott och njöt av varandras sällskap. Sedan åkte vi hem. 
Så skönt att få vara någon annanstans än hemma och på jobbet, utan barn, utan påtaget sällskap. 
Barnfria är vi en hel del faktiskt, oftare än andra det vet jag, men vardagar, när jag hänger på jobbet och T hemma, eller när det är något mer, något större, något mer festarktigt eller liknande, 
det är sällan vi faktiskt tar tiden att ta hand om varandra, bara vara och njuta. Vi två. 

Det var bra så, 

Barbie.