Blackfriday fångade mig mer än bara håret som jag erkände om häromdagen.
Den kanske råkade bli två par träningsbyxor också.
Eller inte kanske, utan det blev.

Jag behöver en gnutta inspiration för att börja komma ut igen, och jag tänkte att köper man träningsbyxor så tränar man ju automatiskt,
eller det kommer ju iallafall se ut som jag tränar, och bara av det så går man väl ner några kilo,
kom igen tanken som räknas liksom.
eller?
 
 
 

Men för att ni inte ska missförstå mig nu så handlar inte min vilja att träna om att gå ner i vikt, utan för min del handlar det om poledansen, för att utöva det och göra det jag vill göra på stången. 
Och för att kunna göra det jag vill göra så behöver jag komma i from, få upp konditionen och mina muskler i kroppen. Men framförallt handlar det om att jag ska bli mer bekväm med mig själv, blir jag det kommer jag kunna utföra mer, begränsa mig mindre och känna mig tryggare på stången. 
Så med två par snygga träningsbyxor så är ju redan hälften vunnet. 
 
 
 
Att träna och motionera handlar bara om en själv, vad du själv vill, tycker, känner och tänker. Inte vad andra tror eller vad du tror att andra tror. 
Sedan att motion och träning gör dig piggare och gladare både i humöret men även med dig själv är ju bara fördelar. 
Att träna pole är för mig en vinst varje gång jag lyckas med det jag vill, varje gång jag tränar här hemma är jag mer nöjd med mig själv och min känsla om att jag kan. 
Det borde alla få vara med om. 
 
 
En aningen trött när bilderna togs, men det ska man väl vara med träningsbyxor, det betyder ju att man använder dem? 
Jag hade dessutom två små busugar som gärna ville vara med under fotograferingen. 
busig M. 
 
Gosig P. 
 
 
Bättre blir det hos oss just nu när även T kommit igång med sin träning. 
Jag tror vi mår bättre båda två om vi får göra av med energi utöver jobbets energi, och får egentid på sitt eget vis och gör något som man trivs med, 
Jag ser fram emot de dagar vi kanske kan komma ut och gå tillsammans och träna ihop med hundarna och liknande. Svårt att få ihop det bara med småbarn och grejer, vi hinner inte riktigt ta oss ut båda två med båda barnen på vardagar och än är de för små för att vara själva hemma. 
Så vi får nog leva med att träna på varsitt håll ett bra tag till. 
 
 
Barbie 
flera hundra kilo lättare med mina nya byxor. 
 


 
 
Kommentera 0

Skolfotografering

Publicerat i: Allmänt
Som på alla skolor/förskolor så förekommer det även på vår en skolfotografering.
Och som trogen förälder man är köper man ju givetvis bilderna.
Jag förstår visserligen de föräldrar som inte gör det då detta med fotografering börjar gå överstyr och det känns som att det bara blir dyrare och dyrare för varje gång,
Men dagens teknik och tillgänglighet kan man dessutom ta liknande bilder hemma.
Men det är något visst med att ha dessa bilder, det är liksom en grej.

Tack vare dagens teknik så kan man även köpa bilderna digitalt vilket jag tycker är det absolut bästa, då kan man framkalla dem hur mycket man vill i alla storlekar man vill, och har förhoppningsvis alltid kvar dem på en hårddisk eller liknande utan att tappa bort dem.

Men vid leveransen av årets bilder blev jag en aningens besviken.
Inte på själva bilderna på barnen, dem är jätte fint tagna och det syns att fotografen varit duktig och lyckats fånga med barnen.
Utan det jag blir besviken på en att årets fotograf satt sin logo på bilderna, inte diskret längst ner i ett hörn där man skulle kunna klippa bort det eller liknande utan att behöva beskära bort halva bilden.
På P:s bilder sitter dessutom loggan på hennes arm.

Pratade med en mamma tills P:s kompisar som köpte bilderna i pappers format. Även på dessa sitter loggan, så inte bara de digitala som ser ut så.

Gör jag rätt som blir besviken på detta?


 
 
 
 
 
 
Barbie 
Kommentera 0
Jag lever med vetskapen om att jag är grym på att prata, eller alltså grym är nog inte tillräckligt, jag är fantastisk, duktig, bra, extrem.
Japp extrem, det är ett bra ord, jag kommer hålla mig till det ordet för att beskriva mitt pratande.

Det som händer när man som jag är medveten om hur extremt bra man är på att prata är att man laddar inför möten, inte inför möten så som andra gör med att kanska förbereda sig på vad de ska säga, hur de ska säga det, vilka frågor de ska ställa för att hålla samtalet igång mm, Nej nej utan min förberedelse går ut på att för mig själv tänkta ut vad jag INTE ska säga, hur jag inte ska säga det, hur jag ska göra för att inte säga det och hur jag ska tänka för att inte säga det.
Jag förbereder mig på frågor att ställa så även de andra får prata, och missförstå mig inte nu, jag älskar att höra andra prata, lyssna och förstå, men det är liksom bara så att jag kan prata, och jag gör det så jävla bra, så det är sällan någon annan får prata, eller ger dem mig korta svar på mina bra frågor så pratar jag gärna lite till åt dem,
Det slutar aldrig, orden i mitt huvud tar aldrig slut, jag kan liksom inte rå för det, de bara finns där och de bara måste ut.
Ett efter ett efter ett efter ett efter ett efter ett efter ett efter ett efter ett efter ett efter ett efter ett efter ett efter ett.

Så inför ett möte tänker jag på hur jag inte ska prata,
Efter mötet sätter mig i bilen och innan jag ens hunnit starta så slår tanken mig '' pratade jag för mycket nu?''
Så fortsätter det, inte prata inte prata inte prata inte prata, jag pratar pratar pratar, i fikarummet, i korridoren, i mataffären, i bilen, på telefonen, på verkstaden, och varje gång, så fort jag blir ensam,
''pratade jag för mycket nu? ''
Jag menar hur svårt kan det va att vara tyst? 
Tydligen väldigt svårt, alltså jätte svårt. och just där, just då mittemellan ord 674 & 892 tänker jag inte på det, tanken slår mig inte ens, så jag slänger ur mig några ord till, sen sitter jag där, efteråt, '' fick de andra ens säga något alls?'' 

Jag avundas er som kan vara tysta, alltså på riktigt, hur gör ni? Jag vill med kunna sitta där och inte ha något att säga,
Hur kan ni INTE ha något att säga?
Eller har ni det? har ni en miljon ord och meningar i huvudet som finns där? och har ni det, hur i helvete håller ni kvar dem där?
 
 
 

Barbie
Har jag skrivit för mycket nu?
Kommentera 0
Visa fler inlägg