När jag pratade med Barnmorskan på BVC om P och hennes ledsenhet kom vi in på hur vårt liv ser ut i övrigt, vad som kan vara påverkande faktorer på barnet. Jag kan inte se några direkt och kan egentligen inte tycka att det finns något som borde trycka något större på oss, framförallt inte på P. 

 
Men det är ganska ironiskt att höra sig själv prata lite snabbt om hur livet ser ut, och jag hör verkligen då hur dumt det låter, men jag tycker inte det själv, dock kan jag  se att andra tycker det. 

Jag har en pappa som jag försökt att inte ha kontakt med i två år, den sade jag och min äldre bror upp pågrund av hans beteende och vissa saker han var kapabel till att göra mot oss, det slog hårt och det var enorma svek. Det är en av den större grunden till mitt kontrollbehov som jag utövar, jag vågar inte lämna iväg något ifall vi hamnar i samma situation igen, framförallt på jobbet, den enda jag litar på är R. 
 

Hemma jobbar vi med T:s diagnos och för att hantera uppkommande situationer, vi går i terapi tillsammans ungefär varannan månad, mellan våra möten går T själv. Det är för mig inget konstigt, utan tvärtom så tycker jag nästan det är det bästa man kan göra som par, med eller utan något direkt att jobba på. Det är bara ett så bra komplement till att kunna prata på rätt sätt och om rätt grejer. 

Lillasyster följer med hem en hel del, lite av samma anledning som jag nämnt ovan men även för att få en slags fristad från övriga saker så som skola och liknande. Jag försöker att alltid finnas där på alla våglängder för henne och att vara ett stöd som jag inte hade när jag var i hennes ålder. 

Idag hängde jag med på lillebrors utvecklingssamtal på skolan, eftersom jag alltid funnits där och hjälp till med skola och allt där till. Som stöd för mamma som är själv på den biten men även för hans egenskull med, lite likadant som för lillasyster. Ett stöd som jag inte hade i deras ålder. Jag vill verkligen hjälpa dem så mycket jag kan.


Två barn i åldern fyra år och snart tre år det jag lägger min tid på. Framförallt just nu med M:s astma och utredning på vad som orsakar den. Och så nu P:s utredning om hennes hörsel och stundande nedstämdhet i vissa lägen. Jag känner att det kommer vara en hel del jobb för mig och T att hantera situationen på rätt sätt, det kommer nog ta ett tag innan vi lär oss hantera situationerna för vad dem är. 
 
Sa jag att jag driver företag där det är 12 personer som ska rulla ihop. 
Ajuste jag har två hundar med, och pendlar 14 mil om dagen. 

Livet är till för att levas och göra det man vill göra med det. Detta är vad jag vill göra med mitt liv. Fullt ös. 


 
 
Barbie 
 
#1 - - Anonym:

Du är en förebild !!

Svar: tack snälla 🙏🏼
Barbiefitta