Vid senaste mötet på BVC pratade vi en del om hur P mår just nu. Hon är i en kraftig utvecklingsfas där det händer mycket på en gång. Hon börjar oftast gråta när det händer saker, även de enklaste. Hon kan börja gråta när hon är törstig eller om hon inte får på sig sin strumpa, när hon ska lete efter något hon inte vet vart det är - då gråter hon alltså innan hon ens börjat leta- om hon spiller eller liknande. Det är inte hela tiden men det är flera gånger om dagen, vilket faktiskt är rätt retligt. 

Nu har hon vid några tillfällen börjat bli hysterisk när jag lämnar henne på dagis, hon blir kalet ledsen och förknarna tvingas hålla fast henne medan jag går, hon skriker så himla högt och är helt förstörd. Jag har aldrig sett henne så, första gången det hände så kom det som en chock. Hon pratar alltid gott om dagis, hur kul hon tycker det är och vilka hon ska leka med när hon är där. Är alltid nöjd när man hämtar och visar glatt upp allt hon gjort. Hon blir heller inte hysterisk varje gång utan det har hänt tre gånger på två månader, - lite mindre- 
Men det blir så påtagligt, och även om jag vet att det inte tar lång tid tills det är bra tycker jag ändå att det är så jobbigt. 

Så vi ska nu inom en snar framtid - hoppas jag - få träffa en barnpsykolog för att framförallt prata om hur vi ska jobba med henne kring dessa frågor. - Första tillfällena är för mig och T - 
Hur man lättast hanterar situationerna där hon blir så himla ledsen och jobba med dem. Det ska bli intressant och jag hoppas det hjälper oss på något sätt. Men framförallt henne, det är tungt och se henne så ledsen. 


 
 
Barbie 
    Höns mamma.