Utan dig.

Publicerat i: Allmänt
Jag ska försöka förklara, jag ska försöka berätta. Men jag vet inte riktigt om jag kommer lyckas. 
 
Jag bröt kontakten. Och det är så många tillfällen som jag fått bryta den igen. Fast jag har försökt så många gånger så är det liksom som att den aldrig är bruten ändå. Men vad vet jag, det kanske är så det fungerar när man försöker bryta kontakten med någon som det egentligen är meningen att man ska ha hos sig hela livet. 

Det har aldrig gjort så ont som jag vid varje tillfälle trott att det ska göra. Jag har alltid trott att det är bland det västa man kan göra. Men det är nästan tvärtom, varje gång det visar sig att kontakten ej är bruten, eller som den på något sätt alltid dyker upp, det är då det gör ont. 
Fördelen är dock den att det gör mindre ont för varje gång, för vid varje tillfälle får jag det bevisat att jag har gjort rätt val, jag får alltid en bekräftelse på att personen ej har rätten att finnas i mitt liv, i vårt liv, mitt och mina syskons. Och vi kommer alltid ha det så mycket bättre med att leva våra liv med en person ''för lite'' än med någon som inte orsakar annat än magknip och ångest. 
 
Oftast är det så svårt att förklara. Det är svårt att förklara hur det är att ha vuxit upp med en person som hela livet varit ens stora idol till att få en annan verklighet och uppfattning som ändrade hela världsbilden. Det är svårt att förklara hur man plötsligt börjar inse att många bitar i ens liv får en drastisk ändring och hur man plötsligt börjar se saker från en annan sida. Hur man stundtals levt i en dröm. Men det är nog så att växa upp i ett hem med en person i huset som har narcissistisk personlighetsstörning. - obs. egensatt diagnos av dr. Emelie -  Det är svårt att förklara att jag egentligen inte är ledsen ett dugg. Jag känner ingen tyngd över att inte vilja ha personen i mitt liv.Jag kommer nog aldrig sakna personen heller. 
Det jobbiga är nog titeln, det jobbiga är att sakna titeln, att inte ha den förebilden, att sakna något som man egentligen borde ha. 

Och det är nog det jag hatar mest, vårt fucked upp lilla jävla samhälle som printar in i våra huvuden hur det ska vara, hur det borde vara, och hur konstigt det är att inte följa normen. Det skapar smärta, att inte ha när alla anser att man borde ha, eller att tro att man borde ha. Det ger oss en känsla vi inte borde ha. 

För vi alla fyra klarar oss bättre utan än med, och vi alla kommer må så mycket bättre med oss själva och livet om vi lever utan en idiot än med en bara för att vi tror att det är så det ska vara. 

 
Jag har gjort valet förut, och jag kommer göra det igen. Jag kommer aldrig vilja ha kontakten åter. 

 
Och för er tre kommer jag bära allt. Jag kommer ge allt jag har, för tillsammans är vi fyra starkare. 
 
 
 
 
Barbie 
 
 
 
#1 - - Mamsen:

Älskar er alla fyra💞

Svar: ❤❤
Barbiefitta

#2 - - Anonym:

Herregud vad starkt av dig att skriva det här! Kämpa på!👍👍👍

Svar: Tack så mycket.🙏 Det är ett tungt ämne men jag ser fördelen med att våga prata om saker som man "inte får prata om"
Barbiefitta