Detta inlägg vänder sig till er vars barn står på fel sida om texten, inlägget vänder sig till er som inte vet om att era barn står om fel sida texten, Inlägget vänder sig till alla er som kan påverka vad som står i den där texten. Inälgget vänder sig till er alla, för vi alla påverkar. 

 

De vill se dig förlora
Systemet kallar dig hora
Dina repliker är låsta

Smärtan kommer nu
Nu sitter gråten i halsen De tycker ner dig mot marken
Och du känner dig naken

Du är som du är och ingen annan är som dig
Du är helt okej


Har ni hört talas om karma, och vad den gör mot er
Er mobbing den dödar,
och ni blir bara fler och fler
Här är första slagen, En annan laddar för sparken
Din självkänsla dem tog den

Du är som du är och ingen annan ska ändra på dig
En härlig tjej

- Stiftelsen - 



Den texten äter upp mig innifrån, just av den enkla anledningen att jag är där just nu och engagerar mig till tusen. Alla de unga tjejer som jag pratar med, alla ni som visar mig er verklighet. 
Jag vill spy. 


Jag har så många gånger frågat vad ni som skriver allt det ni skriver tänker med, hur ni tänker. Vad ni vill nå med det ni skriver. För jag tänker att något måste man ju vilja nå. Jag har så många gånger frågat, hur ni tänker om det ni skriver skulle skrivas till den ni älskar. 

Men idag ställer jag om frågan. Jag ställer den mot er som är verkligt ansvariga. Vad gör ni? 
Har ni koll? Följer ni upp? 
Frågar ni? Om ni frågar, tror ni på svaren eller tar ni reda på fakta? 
Vad är er plan? 
För det är ni som är ansvariga, ni föräldrar. ni förmyndare. De är ni som gör interenet tillgängligt, det är ni som betalar och ger dem det de vill ha. 
Vi måste börja inse att det är vårt ansvar. 




En föräldrer vars barn som får utstå det jag tidigare har visat skriker oftast högre än högst, och sanningen är att de möts av oförmögna skolor och ointresserade föräldrar. 
Hur kan er självkritik och ert ego vara så mycket större än någon annan människas liv? 
Hur kan ni vara så rädda för att ta emot kritik om era barn att ni hellre blundar för det dem gör? Jag fattar inte, och jag kommer nog aldrig fatta. Hur ni tänker, hur ni resonerar. 

Mina barn kommer alltid vara de finaste på den här planeten, men jag kommer alltid vara införstådd med att även den finaste människan kan ta fel steg och kan behöva hjälp till rätt riktning. 
Hur kan ni andra inte vara det? 



Jag har erfarenheter där det jag skriver om faktiskt har hänt, föräldrar som blundar, föräldrar som inte lyssar, föräldrar som försvarar och krigar tillbaka. Föräldrar som känner sig påhoppade av att deras barn gör något som man inte ska göra. Men ni som gör så, kan ni inte ta den känslan ni får och vända dem till era barn istället för att vända dem till budbäraren, för det är ju trots allt era barn som gett er den känslan genom deras handling och ej den som kommer med budskapet. Allt budbäraren vill är att få ett lugn hos sig. Att ställa saker till rätta och ändra det mönster som pågår. Borde då inte du vara den som hjälper till. 



Barbie 
    trött på all jävla skit.