Jag kunde inte låta bli att spåna vidare en del i Bingo Rimérs inlägg på instagram förut idag, 
Där skriver han om hur Katrin tycker han skämmer bort deras barn när det kommer till saker. 
Bingo påtalar att han enbart ger dem det de vill ha när det kommer till aktiviteter och liknande saker, 
så länge de rör på sig och lever ett aktivt liv kommer han alltid stötta sina barn och ge dem rätt grejer för att kunna fullfölja just den aktiviteten. 

Jag har alltid gillat hur Bingo tänker och jag delar en hel del av hans åsikter. 
Jag ser även hur han tänker och hur han menar. 
Där emot ser jag även vad Katrin menar, jag jobbar nog lite mer som henne. 
Bortskämda barn är bland de värsta jag vet, jag vill att mina barn skall vara förberedda på livet och ska lära sig att livet inte går ut på att glida runt på bananskal. Jag kämpar för att kunna ge mina barn ett bra liv, ett standard liv, ett liv utan oro för att behöva frysa eller vara hungriga, Men lyx är inget jag strävar efter att de ska få vänja sig med. 

Dock är ju Bingos tanke inte dum och jag kan se vad han menar med den. Det är ganska enkelt och se att han kan tänka så öppet och brett om just den grejen med tanke på att han lever med lite högre standard än många andra. Det är lätt att bestämma sig för vad sina barn ska få och hur mycket om man har den  möjligheten, en möjlighet som för många andra inte existerar. För en del föräldrar är det en jobbig situation bara att ens kunna erbjuda en aktivitet, en sport, en syssla. Hur ska man kunna hitta en fin linje på vad som är att skämma bort och på vad som är att ge stöd till rätt grejer? Att mina barn ska ha stöd och en chans till ett aktivit liv kommer jag aldrig sätta stopp för, men finns det en gräns för hur mycket aktiviteter och hur mycket grejer de kan få innan det blir bortskämdhet? 
Och vad räknas som en aktivitet? Ett par veckor i fjällen varje vinter där de växer ur sina skidor innan nästa år så nya måste köpas, bara för att de ska bli uppmuntrade? 
Det är nog kanske på gränsen till att skämma bort. 
Men samtidigt så brukar jag alltid säga, kan man så ska man. 
Frågan är nog bara vart gränsen går? Vart drar ni er gräns? 
 
 
 
 
Barbie 
#1 - - mia:

du har bara barn en period i ditt liv . du har bara ett liv. skäm bort utav helvete sålänge du kan!

Svar: Du har en stor poäng men ändå fel. Jag ser hur du tänker, men tror du samtidigt inte att bortskämdhet förstör barnets förberedelser inför livet? Tror du dem blir förberedda på att ta hand om sig själva och tänka ekonomiskt och vara förberedda om de dansar igenom hela livet med att bli bortskämda? :)
Barbiefitta