Ja men alltså för att vara jag så krävs det inte så mycket för att jag ska känna mig naken, 
jag hatar att vara naken, och min man hatar att jag hatar att vara naken. 
Ja ni förstår ju problemet. 

Dock var det ju inte det jag skulle prata om, utan jag skulle prata om mina nakna händer, 
hur naken man kan känna sig om händerna. 
Och just nu kan jag berätta för er att jag är naken om min ena hand, sådär jätte naken. 
Och högerhanden dessutom, den alla ser, men man visar med, den man skakar hand med, den man gestukilerar med - och tro mig jag gestikulerar en hel del. - 

 


Jag men ni ser ju. 
Hur livet bara krasas sönder och hur nakenheten växter. 

Jag gör ju mina naglar själv, och eftersom jag gör dem själv så får jag problemet med att prioritera dem. 
Jag kan ju göra det när som helst - tänker jag - men isjälva verket har jag aldrig möjlighet att göra dem, det hänger på prioriteringar av den tiden jag har över och just nu går den lilla tiden åt till att sova. Så lite timmar är det jag har över just nu. 
Igår morse lämnade jag barnen på dagis, det var första gången jag såg dem den här veckan sedan i måndags och då var det läggnigstider, alltså inte så långvarigt möte. 
Övriga veckan har de sovit när jag kommer hem och sovit när jag åker på morgonen. 

 
Så ni ser ju vad som händer när man gör sina naglar själv, det blir lågt prioriterat, man tar sig liksom inte tiden och då går man över tiden för när de senast skulle ha gjorts innan de blir för sköra och så slutar det med att man sitter här på kontoret och känner sin nakna hand. 
 
 
 
Barbie 
      mer naken än någonsin.