karriärsbyte

Publicerat i: Allmänt
Att mamma och svärmor föder mig med växter och blommor vart efter jag tar död på dem är sedan gammalt.
Jag älskar växter, jag vill ha hela huset grönt och blomstrande.
Dock är mitt stora problem att jag suger på att att ta hand om dem. Jag menar hur fan ska jag komma ihåg att vattna en eller fler gånger i veckan, vissa sällan andra ofta, på fat, i kruka, på blad.
Herregud de är ju jobbigare än mina egna barn. Plus att de inte påminner mig, de är bara så tysta.
Så japp trots min kärlek till dem så är jag ganska bra på att döda dem.

Då är det bra att mamma och svärmor satt i system att dels ta hand om dem när de kommer på besök men även att föda mig med nya när de övriga dör. 
Eller helt enkelt fylla på över lag vart efter. 

Så fick svärmor för ett tag sedan en snilleblixt om att ge mig blomman orkidé. Inte nog med det utan det var inte bara en eller två, nej nej det var tre okideér. 
Jag började fantisera i mitt stilla sinne hur besviken hon kommer vara på mig den dagen de dör. 
En film började spelas upp med dålig magkänsla och skuld med skamsen min där fina fina blommor sakta dör och svärmor tappar hoppet. 

Men sen vart efter tiden går börjar jag inse att det går att göra underverk. 

 
Fan jag är så stolt, jag är så nöjd. 
Men en gnagande känsla om att den snart kommer dö. 
Men vafan, den blommar ju! 


Kanske ska byta karriär nu, jag kan ju uppenbarligen ta hand om blommor! 
Florist nästa! 
 
 
 
Barbie 
 
Kommentera 0
När jag för någon vecka sedan hade fotografering för bland annat företaget så passade jag på att klämma med mina syskon.

För att förklara tydligare,
I september 2012 trillade vi in på Modellfabriken.
Ni vet dem där som blev stora ganska fort, de ringde runt till folk och när man kom fick man lämna en telefonlista med sina vänner, man tog kort och fick köpa korten. Hela Facebook exploderade med studio tagna bilder, alla likadana, alla på samma sätt, allas profilbilder uppdaterades med händerna på ett spegelbord med blicken drömmande upp i hörnet bort från kamerans lins.

Ja ni vet vad jag menar.
Vi hängde på trenden, men med hela syskonskaran.
Och gick därifrån med bilder.

Nu fick jag en idé om att det där skulle vara superkul att uppdatera.
Såhär 5 år och några månader senare.
Sagt och gjort, vi körde, kravet att det skulle vara samma uppställning som förut, inget nytt, inget påhitt. Samma sak.
För att få se utvecklingen och skillnaden.

Jag är så fantastiskt nöjd och tycker att det var så kul!
Jag är glad varje tillfälle jag får att föreviga min tid med mina fantastiska syskon.

In i studion under min fotografering som jag hade kliver fyra syskon in i strumpor. 
I S T R U M P O R ? ! 
vad tänker ni här? 
Ingen hade svar, ingen tänkte riktigt. 
Turen för TT att jag hade två par skor så hon snodde mina. 
Oturen på R & T att fotograferna hade mindre fötter än dem. 
Men fantastiska fotografer att låna ut sina skor, jobbigare för grabbarna som fick vika sina tår i en halvtimme. 
Dock blev bilderna fantastiksa även med för små skor. 
 
 
 
 
 
September 2012. Rasmus 22 År, Emelie 20 År, Teodor 12 år. Tin-Tin 10 år. 
 
 
 
 
Januari 2018. Rasmus 27 år. Emelie 25 år. Teodor 17 år. Tin-Tin 15 år. 
Det är så galet. Vad alla har förändrats. Jag tror att denna tidsperiod kommer vara roligast att vi fått med på bild, det är mellan dessa år det hänt som mest på alla, alla har verkligen förändrats. 
Men framförallt så får man se skillnaden på T & TT, hur de vuxit upp, vilken resa. Rakt framför mina ögon och ändå har jag liksom inte riktigt sett. 
 
 
September 2012. Rasmus 22 År, Emelie 20 År, Teodor 12 år. Tin-Tin 10 år. 
Denna bild är ju nästan bara roligt att vi ens har, jag menar kolla på den, vad är det för bild? 
Jag skäms nästan över den, men det är det som gör den så rolig. Och jag insåg snabbt att denna är nog bäst av alla. 
Vår nya plan är att vi ska ta dessa bilder var 5:e år. Precis lika dana. 
Och hur kul kommer inte denna bild att vara när vi är typ 50 och 60 år? 

Januari 2018. Rasmus 27 år. Emelie 25 år. Teodor 17 år. Tin-Tin 15 år. 
Men ja det är klart att vi skojade till den lite, men fortfarande, hur kul?! 


 
 
 
Emelie 20 år, Tin-Tin 10 år. 
 
 
 
Emelie 25 År. Tin-Tin 15 år. 

Ja jag tror inte jag behöver säga något, jag tror ni tänker som mig. 
Vad fan hände?! 

 
Och okej, en sak tillkom under denna fotografering som ej fanns på den tidigare och det är en bild på R & T 
Finns det en bild på mig och TT så måste det finnas en bild på pojkarna. 


 
 
Jag bara älskar dessa kort. 
Jag bara älskar min familj. 



'' Så låt bara åren gå. 
Låt era hår bli grå. 
Jag hänger med, det kan ni lita på'' 



Barbie 
 
Kommentera 0
Dubbelmoral kärring som jag är,
- Börjar inse hur fantastiskt bra jag är på det här med dubbelmoral, jag börjar liksom känna att det är min grej -
så har vi väntat tills nu med att kasta ut julen,
Jag tycket faktiskt att det är lite mysigt.
Och ni förstår att det är där min dubbelmoral kommer in,
Jag har nämligen alltid hatat julen, alltså på riktigt H A T A T A T julen.
Men iår har den faktiskt visat sin positiva sida.
Och när jag väl skulle städa ur julen första gången så fick jag inte för P, hon ville ha kvar alla tomtar.
Helgen efter det så fick jag inte för T, han tyckte att jag skulle vila, min fantastiska man.
Så då har det fått vara.

Sedan insåg jag att man tydligen skulle ta bort stjärnorna i fönstret när man städa ut julen, och då drog jag ut på det ännu mer, dom ville jag liksom ha kvar.Jag tycker dem är fina och skänker ljus i fönstrena där de hänger. 
Men nej ser ni, tydligen skulle de bort. 
Jag tycker ju att de lyser så fint där i fönstret. Kan man inte börja kalla dem vinterstjärnor istället för julstjärnor? 
 
 

Så när vi väl nu packade ner allting betsämde jag mig för att spara på julgranens belysning. 

 

Denna låda hade jag full  med julgranskulor tidigare. Jag vet inte om ni minns det? 

 
 
Så nu fick det bytas ut, lite win - win. Stjärnorna åkte bort men jag fick behålla lite ljus. 

Jag är nöjd. 

Barbie 
Kommentera 0
Visa fler inlägg