Att ha en liga anställda under sig är skräckblandad förtjusning. 
Ansvaret som ligger på mig är enormt och ibland kan det vara väldigt tufft att hantera. 

Den biten jag tycker är svårtast är att hantera situationerna som uppstår vid misskötsel av något slag i deras arbete. Jag har inga problem att ge en tillsägelse eller att sätta mig ner och prata igenom eventuella problem eller liknande. Men när det kommer till skriftliga mer allvarliga varningar är jag lite sämre, jag väntar gärna kanske lite för länge eller inte ger dem alls när de egentligen är berättigade. 
Hos mig finns det en hel del överseende och förlåtande även om jag kan bli arg på vissa situationer. 
Men jag drar sällan något så pass långt som till en varning. Detta är ett beteende som behöver ändras i en lagom utsträckning gjorde vi ett konstanternde på tidigare iår. 
 
 
 

 

Men de är aldrig roliga att skriva, än mindre att dela ut. De känns så överdrivna enligt mig, de borde inte behövas alla gånger, för enligt mig skall vissa av de sakerna jag tar upp inte behövas tas upp, det är vanligt folkvett, men även det kan försvinna ibland och man behöver sig en påminnelse. 
Tyvärr hamnar ju då ansvaret på mig att ge denna påminnelse, och så står jag där som den elaka chefen som tror hon är något. 

Det är tur att vi är två i det här. Och ännu bättre är det att jag sitter på en position som heter VD, vilket betyder att jag kan deligera ut mina arbetsuppgifter. Det är nog en sådan sak jag skall börja utnyttja mer i min befattning tror jag helt klart. 
 
 
 
 
 
Barbie