Det vidrigaste av allt är att detta handlar inte om våldet mellan männen och kvinnorna, detta handlar om våldet som sker mellan oss kvinnor. 
 
Ful, äcklig, hora, slampa, felknullad, dö, du borde dö, din mamma skulle gett iväg dig, du borde bli våldtagen av tjugo negrer, fet, rutten, pussy, fitta, tjock, vidrig, du borde ta livet av dig, hur fan vågar du ens leva, äckel, horunge. 

Det tar aldrig stopp, internet svämnar över. Och överallt fylls rummen av unga tjejer, starka tjejer, kvinnor som står upp, kvinnor som pratar, kvinnor som är tysta, tjejer som vill som inte längre vill, vågar eller kan, som efter tillräckligt mycket inte har något kvar att stå på. 
Rummen fylls av tystnad och självhat med tårar som rinner. kinder som torkas och leenden som målas på utanför dörren. 
 
Jag trodde vi var bättre. 
 
 
 
 
Men alltså ni, är det inte dags att vi pratar om hur vi tjejer behandlar varandra, 
vi står just nu på gator och torg och skriker med fulla halsar mot övergreppen som sker, hur männen behandlar oss och hur vi inte får göra oss hörda. 
Vi ser så starka ut, vi ser så eniga ut. 
Men bakom kulliserna händer något annat. 
Något som är minst lika illa, om än kanske ännu värre 

Jag är just nu livrädd för att låta min dotter växa upp, hur ska jag kunna låta henne bli en självständig stark kvinna som står upp mot alla män om hon inte får vara stark bland alla kvinnor. 
Hur ska jag kunna ge hennes styrkan att våga höras och synas om alla systrar runt omkring önskar livet ur henne bara för att hon inte är lite mer som dem. 

Vi kan inte älska alla, tvärtom, jag är av den personen att jag älskar några väldigt få, det är svårt att bli en älskad person i min omgivning, den sfären är tajt. 
Men bara för att jag inte älskar dig så hatar jag dig inte, och jag skulle  heller aldrig för mitt liv önska livet ur dig bara för att du inte följer min åsikt, eller mitt sätt att vara. 
Hur skulle världen se ut om vi ska ta våra liv bara för att vi vågar vara oss, vem blir kvar då?


Du som skriver, 
Du är ful, du är äcklig, du borde dö, ta livet av dig, du är en sån pussy, din mamma borde skämmas, du är fet, dum, konstig, jag hoppas du blir våldtagen.  
Tänk att detta händer din syster, din mamma, din dotter, ditt bästa kompis. 
Hur hade du regerat? Är det inte okej att det händer den du älskar så är det inte heller okej att det händer den du hatar. 
 
För den du älskar har alltid någon som hatar den. Så är det. 
Och detta sättet borde aldrig vara okej. 
 
 
 
 
Hur ska vi kunna bygga upp en trygg värld för våra egna döttrar om vi inte börjar med att låta andras döttrar vara trygga? 
 
 
 
 
Barbie 
       börjar bli jävligt förbannad.