Mitt emellan

Publicerat i: Allmänt
Mitt emellan allt det där som ska hinnas med hinner man med andra saker som också ska hinnas med. 
Och ytterligare där emellan kanske man hinner stanna upp och titta på vad man gör, som från en hellikopter. 
Jag känner mig inte som något, jag känner inte att jag gör något mer än någon annan, 
jag är precis som vilken mamma som helst, fylld med en del stress och dåligt samvete, överlumpad på jobbet och pendlingen, kissar samtidigt som jag sminkar mig och kollar på dotterns modeuppvisning och energiska disskusion om vad som går att ha på sig och inte såhär under vintern. Hinner själv fundera igenom vilka skor jag borde ha till vilka byxor beroende på vilka personer jag ska träffa på arbetet dagen efter.
Där emellan springer M in som ett irrvarv med en högt dundrande lastbil som krossar min lilltå samtidigt som jag tänker på bolagets stundande bokslut. 

 
 
Med frukostmackan knaprandes mellan tänderna undrar över kvällens middag samtidigt som jag plockar fram barnens kläder, mellan byxor och tröjor fodras hundarna med mat och vatten, där emellan går jag i huvudet igenom dagens mail, snömängden som kommit och om den påverkar vårt arbete, mötet som kommer ske under dagen blandat med lillasysters längtan efter en balklänning som vi gick igenom dagen innan. 
Lämnar huset på morgonen innan alla har vaknat och hinner reflektera över hur fin snön är och hur mycket jag faktiskt älskar den. i bilen, mellan husen och träden som viner förbi pratar vi,om han som inte finnns i vårt liv längre, han som egentligen borde finnas i våra liv mest av alla, han som lämnat oss hårdare än någon någonsin kan lämna en  människa, han som inte längre förtjänar sin titel som han fick den dagen vi föddes, samtidigt som tanken på barnen och mannen letar sig fram, om morgonen flytit på som den ska, undran över vad som bestämdes med hämtning och hur länge det tillåter mig att jobba idag. 
På plats mellan likviditetsbudget, inbetalningar och leverantörsfakturor, vinster och reslutat, ser jag tillbaka på helgens härliga pyssel och lerbak, oj så goda lertårtor vi gjorde. 
 
 
Inser att mitt och svärmors pysslande ger mig så mycket mer än bara pyssel, det ger mig annat, något annat. 
Då kan man liksom sitta på golvet - på en tapetbok - bland alla - alldeles alldeles för många men oj så kärleksfulla - tapetböcker och para ihop med övriga färger och passa med fotografriet som ska användas, tillsammans med M prata färger och mönster och se hans leende när någon tapet han gillar dyker upp. 
 
 
 
 
Jag älskar det, jag andas det och vill inte byta det mot något i världen. 
Jag vill bara komma lite längre, lite snabbare, kunna mer än jag kan och ge
allting mer tid än vad jag har att ge. 
 
 
Att få vara en mamma och företagare samtidigt är en stor utmaning och ibland ger det mig en enorm frustation och prestationsångest, men det går, jag vill inte tro att man måste välja det ena eller det andra, jag ska bevisa att man inte behöver välja, jag ska bevisa att det går att göra båda delarna. 
Och vet ni vad, jag ska göra det bästa jag kan, jag ska ge allt vad jag har, det kommer gå fel en hel del på vägen, men det är okej för det kommer alltid gå fel för alla någongång och jag är okej med det, bara jag får göra det jag vill, det här, som jag gör nu. Alltid. 
 
Barbie