Det är med chock som jag läser de meddelanden som jag får. Jag visste att det fanns, jag visste att detta pågår. 
Men att få läsa era historier, se era skärmdumpar. Det blir så lätt att ta på och det vänder sig i min mage. 
Jag vill spy. 
 
 

Hur kan vi vara stolta över våra döttrar, hur kan vi sitta hemma och tro att allt är som det ska. 
Har vi inte koll längre? 

Vi kvinnor står enade, vi skriver och tar plats, vi hörs. Talar om för männen hur de inte får behandla oss. men så pågår exakt samma sak mellan oss som med männen. 
 
 

Vad har vi gjort fel på vägen, vad har gått så in i helvete jävla snett för att våra barn ska tro att det här är ett beteende som är okej. 

Och vad ska vi göra för att få ett stop. 

 
 
 
 
 
 
 
Inte ett ord till. 
Jag vill inte höra mer. 
Det är inte okej. 
 
 
Barbie