Jobbet är väldigt rörligt, det är sällan regelbundna tider och mina tider anpassas - ganska logiskt nog - efter arbetsbelastningen. Nackdelen med att ha ett sådant arbete och utöver detta pendla 2 h/dag gör att det i perioder försvinner stora delar av tiden att lägga på hemmafronten. 




Oftast när jag är ute på kvällsjobb blir det inte bara någon timme utan det blir fler, jag försöker trycka ihop det så jag slipper jobba över flera dagar utan då kör jag på en dag istället, men det resluterar i att jag är hemma mellan 22.00 & 00.00 i runda slängar. Den tider sover barnen, för mig blir det en dusch och raka vägen till säng. Ofast har T redan lagt sig eller gör det när jag duschar. Att sedan lämna huset igen runt 05.00/05.30 innan någon annan vaknat är vissa perioder lite jobbigt. När man är mitt uppe i det så är det inget konstigt med det, man tänker inte riktigt på vad man gör. Tiden springer på. 
Men så helt plötsligt sitter man ner och inser att det är lite udda ändå, att smyga in i ett sovande hus för att smyga ut igen ur ett fortfarande sovande hus. 



Största fördelen jag ser med att göra så är för barnen. Jag får en känsla om att det är bättre för dem att inte se mamma på ett och ett halvt dygn än att bara hinna se mig någon minut på t.ex. morgonen. Det känns nästan bara som att retas. Då är det bättre att jag är borta men sen när jag är hemma så är jag hemma. 



Barbie