Vi är nog ett speciellt folkslag vi föreragare. Det krävs nog en väldigt speciell hjärna för att göra dte vi gör. Ofta får jag frågan om jag inte saknar barnen, om jag inte vill vara hemma mer, hur det är att jobba som jag gör och ändå vara mamma och givetvis hur jag kan pendla som jag gör med min arbetsbelastning och min familj. 

Pendlingen är ju självklart ett nödvändigt ont. Vi har det bra där vi bor, vi trivs och har allt det vi behöver på just den platsen. Och med tanke på att mitt jobb är så hårt prioriterat så får man prioritera bort andra saker. Som i detta fall lägger jag inte mitt eget tycke och min egen smak i första rummet då jag mer eller mindre kan bo vart som helst, utan här är det familjen som får bestämma mest, jag lever och andas och är hemma där de är. Och just nu kräver det 14 mil om dagen av mig. Det är okej, det är bra och det funkar. 

Om jag saknar barnen, självklart, varje dag. Men det är nog här företagar hjärnan kommer in, jag har svårt att vara hemma längre perioder, jag känner mig instängd och rastlös, jag älskar mitt jobb, jag älskar att jobba och där har jag min passion. Om jag inte skulle få utöva den, göra det jag vill och leva på detta sättet så skulle jag inte vara en bra mamma, jag skulle inte kunna ge hela mig till barnen när jag väl är hemma för jag skulle ha ett behov av att komma därifrån. Det låter konstigt, och många av er tycker nog att jag är en dålig mamma som saknar mordersinstinkt och det är okej för mig att ni tycker så, men det är såhär jag fungerar och det funkar bäst. Då måste det få vara så. Tänk vad skönt det är att vi alla är olika. 




Skulle inte jag ha den passionen jag har och vilja göra det som jag gör så skulle mina grabbar i sin tur inte kunna åka hem till sina barn vid fyra som passar dem bäst. Och nej det spelar ingen roll att de då kunde ha haft ett annat jobb, för på det jobbet sitter då någon som fungerar som mig. Någon som byggt upp det och kännt att den kan lägga all sin tid på jobbet, sitt liv, sin energi. Vi fungerar så vi företagare. Vi lever för vårt jobb. 
Hur konstigt det än låter. 






Barbie 



Kommentera 1
Jobbet är väldigt rörligt, det är sällan regelbundna tider och mina tider anpassas - ganska logiskt nog - efter arbetsbelastningen. Nackdelen med att ha ett sådant arbete och utöver detta pendla 2 h/dag gör att det i perioder försvinner stora delar av tiden att lägga på hemmafronten. 




Oftast när jag är ute på kvällsjobb blir det inte bara någon timme utan det blir fler, jag försöker trycka ihop det så jag slipper jobba över flera dagar utan då kör jag på en dag istället, men det resluterar i att jag är hemma mellan 22.00 & 00.00 i runda slängar. Den tider sover barnen, för mig blir det en dusch och raka vägen till säng. Ofast har T redan lagt sig eller gör det när jag duschar. Att sedan lämna huset igen runt 05.00/05.30 innan någon annan vaknat är vissa perioder lite jobbigt. När man är mitt uppe i det så är det inget konstigt med det, man tänker inte riktigt på vad man gör. Tiden springer på. 
Men så helt plötsligt sitter man ner och inser att det är lite udda ändå, att smyga in i ett sovande hus för att smyga ut igen ur ett fortfarande sovande hus. 



Största fördelen jag ser med att göra så är för barnen. Jag får en känsla om att det är bättre för dem att inte se mamma på ett och ett halvt dygn än att bara hinna se mig någon minut på t.ex. morgonen. Det känns nästan bara som att retas. Då är det bättre att jag är borta men sen när jag är hemma så är jag hemma. 



Barbie 
Kommentera 0
Vi har så länge jag kan minnas alltid haft det svårt i vardagen när det kommer till det här med mat. 
Det är så frusterande att komma hem efter en arbetsdag och börja prata om vad man ska laga. 
Antingen har man inte saker hemma till det som passar för dagen eller så är ingen sugen på samma sak. 
Det har alltid varit ett störningsmoment för oss att stå där och förska komma fram till vad vi ska äta. 
Trötta, griniga och inte sugna på det den andra är sugen på. 
Och när det fungerar på det sättet hamnar man in något slags hjulspår, man köper hem samma mat, samma basvaror och det blir samma skit. 
och så står man där och gör spagetti och köttfärssås för sjunde gången denna månad fast det bara är den 15:e in i månaden. För mig är det helt okej med den maten men inte för T, Lika lite som det är okej för mig att vi fyller ut de övriga dagarna med korv och bröd, fast det å andra sidan är okej för T. 

Så för att råda bot på denna röra och onödiga energistöld gjorde vi om i våra vanor för över en vecka sedan, 
vi tog en eftermiddag tillsammans vid internet och letade reda på ett flertalet maträtter som vi kunde tänka oss, på vissa har jag kört över T:s smaklökar och på andra har han kört över mina, men det är bara att gillar läget, vi har lagt in lite krångligare maträtter samtidigt som vi har behållt de pinsamt enkla, så som fiskpinnar och mos, 
vi har valt flera liknande rätter men med olika inslag, som tex. sås. Ena veckan kan vi äta biff, potatis och löksås medan andra äter vi biff potatis och brunsås. Det behöver inte vara krångligare än så. 
När vi hittat en stor mängd maträtter skrev vi upp dem på lappar och lade ner i en påse, sedan började lottdragningen. 

 
Maten skall alltid vara bokad och bestämd för två veckor framåt. Det är en dag i veckan som vi inte har satt mat på och det är lördagar. 

Vi har haft detta i en vecka nu och det har fungerat så bra, det är nästan så att jag ser fram emot att komma hem från jobbet för att laga mat, Det har varit kul att få prova på att laga mat man inte lagat förut, att göra om de vanliga rätterna och prova på att inte göra det man brukar göra. 

 
 
 
 
 
En anna kul grej med hela är att handla saker man inte brukar handla, helt plötsligt har affären liksom utökat sitt utbud, och det är mer blandade varor här hemma, välfyllt och trevligt. 
Så det kännss om många väldigt positiva sidor med detta. 

En annan kul grej som jag gillar med det här konceptet är att vi har börjar köpa hem färska örter och kryddor, något som jag aldrig har haft med att göra tidigare. Och jag som älskar växter här i huset tycker att det är himla trevligt att ha stå i köket, jag har tilloch med börjat planera för plantering av dessa till sommaren ute i trädgården - shit vad jag börjar närma mig 50 mentalt - jag hoppas bara att tiden ska räcka till så mycket som jag vill. 


 
 
 
 
Så mina små vänner, vad tror ni kan detta va en bra idé montro? 
Jag är mest nyfiken på hur länge vi kommer hålla i den, just nu känns det som att vi kommer hålla i det för alltid, men så känns det väl alltid när man startar något nytt, spännande och kul ? 
 
 
Barbie 
Kommentera 0
Visa fler inlägg