Vi är nog ett speciellt folkslag vi föreragare. Det krävs nog en väldigt speciell hjärna för att göra dte vi gör. Ofta får jag frågan om jag inte saknar barnen, om jag inte vill vara hemma mer, hur det är att jobba som jag gör och ändå vara mamma och givetvis hur jag kan pendla som jag gör med min arbetsbelastning och min familj. 

Pendlingen är ju självklart ett nödvändigt ont. Vi har det bra där vi bor, vi trivs och har allt det vi behöver på just den platsen. Och med tanke på att mitt jobb är så hårt prioriterat så får man prioritera bort andra saker. Som i detta fall lägger jag inte mitt eget tycke och min egen smak i första rummet då jag mer eller mindre kan bo vart som helst, utan här är det familjen som får bestämma mest, jag lever och andas och är hemma där de är. Och just nu kräver det 14 mil om dagen av mig. Det är okej, det är bra och det funkar. 

Om jag saknar barnen, självklart, varje dag. Men det är nog här företagar hjärnan kommer in, jag har svårt att vara hemma längre perioder, jag känner mig instängd och rastlös, jag älskar mitt jobb, jag älskar att jobba och där har jag min passion. Om jag inte skulle få utöva den, göra det jag vill och leva på detta sättet så skulle jag inte vara en bra mamma, jag skulle inte kunna ge hela mig till barnen när jag väl är hemma för jag skulle ha ett behov av att komma därifrån. Det låter konstigt, och många av er tycker nog att jag är en dålig mamma som saknar mordersinstinkt och det är okej för mig att ni tycker så, men det är såhär jag fungerar och det funkar bäst. Då måste det få vara så. Tänk vad skönt det är att vi alla är olika. 




Skulle inte jag ha den passionen jag har och vilja göra det som jag gör så skulle mina grabbar i sin tur inte kunna åka hem till sina barn vid fyra som passar dem bäst. Och nej det spelar ingen roll att de då kunde ha haft ett annat jobb, för på det jobbet sitter då någon som fungerar som mig. Någon som byggt upp det och kännt att den kan lägga all sin tid på jobbet, sitt liv, sin energi. Vi fungerar så vi företagare. Vi lever för vårt jobb. 
Hur konstigt det än låter. 






Barbie 



Kommentera 1

Flexibel - eller?

Publicerat i: Allmänt, VD, jobb
 
 
 
Med den positionen som jag har i mitt företag gäller det att min flexibiltet är väldigt hög. 
Eftersom jag jobbar i ett lite mindre bolag - 12 personer - så är jag med på väldigt många platser. 
Jag hänger inte allt för mycket ute på själva fältet mer än att jag kommer dit och följer upp jobben vi gör. 
Men jag måste hänga med i svängarna och kunna anpassa mig utifrån situation. 

Denna vinter har jag hängt en hel del i maskinerna på nätterna vid snöröjning.
 
 
 
 
På dagtid har jag fått ställa om och klä mig utifrån dagens händelser och vad jag ska ha för möten, hur jag vill presentera mig och mitt företag beroende på situiation och person är något som får tas in väldigt mycket. 

Jag hänger på projekteringsmöten, på arbetsplatser, på VD bordet, ekonomi och löpande redovisning. 
 
Från ena projekteringen - till det andra. 
 

I verkstaden och kollar upp med grabbarna
 
 
Och så löper jobben på. 
Det är ibland snabba svängar och en hel del olika platser jag hänger på. 
Jag sitter inte bara på den vanliga VD posten där jag står för att binda ihop företaget och möten med kommande affärspartners, utan jag hänger lite överallt där jag behövs som mest och där jag behöver lägga mest energi. 
Utifrån de förutsättningarna får jag förska planera mina dagar utifrån bästa möjliga mån. 
Ibland rullar det smidigt, ibland hinner man inte med övriga livet. 

Det är tur att jag har familjen som drar lite i mig annars skulle jag nog likagärna kunna bosätta mig på jobbet. 


 
Barbie 

 
 

 
 
 
 
 
 
 
Kommentera 0
Jag är väldigt organiserad, - enligt mig själv då alltså- 
Jag har alltid något slags organiserat kaos, i andras ögon är det nog bara kaos men i mina ögon organiserat. 
När jag jobbar ser det nog ostyrt ut men faktum är att jag får panik om jag inte radar upp på rätt sätt eller om någon rör mina papper eller flyttar på dem, för jag vet precis hur jag har dem. 
Men när jag slutar för dagen ska mitt skrivbord vara rent, det jag ska göra kommande dag ligger på en plats, övriga saker som är klara stoppas undan, pennor radas upp och lösa saker plockas bort. 
Att starta dagen med ett fulls skrivbord skulle förstöra min värld.

Som jag berättat tidigare så skriver jag listor, gärna färgkodade eller matchande färger. 
Skriver jag en lista skriver jag med en färg som passar med strykpennan som kommer måla över det. 
Rosa text stryks med rosa strykpenna, Orange text stryks med orange strykpenna osv osv.
Och jag gillar sådan organisering överallt. tex insåg jag hur löjligt det är att det för mig  är viktigt att företaget representeras likadant överallt. Det är viktigt för mig att grabbarna har likadana kläder, det är viktigt för mig att bilarnas dekaler utförs på samma sätt. Idag gick det upp för mig hur sådant tillfredställer mig lite för mycket. 
Jag fick mail, från vår projektledare, där hans mail avslutas med likadan signatur som min, samma typsnitt, lika stor logga och allt det där, med samma hälsningsfras. 

Det är enat, det är strukturerat och jag log. 
Trodligen av många olika annledningar, kanske inte bara det här med organisering utan även den konstiga känslan om att någon sitter och skickar mail med en likadan signatur som mig, i mitt bolags namn, till mig. 
Vi är fler, vi växer, det händer något. Och här sitter jag nu i min bubbla och är nöjd över en signatur i ett mottaget mail.  Snyggt. 

 
 
 
 
Sedan kan vi kolla vidare runt på mig som person och hur jag lever, inte lika organiserat utan lite mer kaos. 
För att vara organiserad accepterar jag kaos förvånansvärt bra. 
Tex. min bil, herregud min bil! Där är det kaos, jag finner liksom inget intresse att inte ha kaos i den, utan det funkar för mig. Jag prioriterar inte ordning i bilen, det finns liksom inte för mig att det skall vara kaosfritt i den. 
Och min man blir galen, för han klarar inte kaos i bilar, jag klarar kaos i bilar. 
Tills den dagen det är någon som av någon oförutsägbar annledning helt plötsligt ska åka med. 

Då dör jag. 
 
 
 
Barbie 
 
Kommentera 0
Visa fler inlägg